Jag vet att ni längtar efter ett gnällinlägg, så varsågoda!

Idag är vi en ynklig familj. För ett par dagar sedan fick Frank hög feber, och igår började det blossa upp små röda utslag på honom som spridit sig. Nu sitter det runt munnen, i blöjområdet, på armar och ben (särskillt knänen) samt lite på händer och fingrar, men han verkar inte besvärad av det alls. Febern har gått ner, och samtalet med sjuksköterskan gjorde mig inte så mycket klokare heller direkt. Hon spånade vidare på om det kanske var tre-dagars-feber-utslag, och det vore ju logiskt med tanke på febern. Men utslagen ser inte riktigt ut så, det ser ut som en blandning av tre dagars-feber, svinkoppor och hans atopiska eksem, men inga symptom stämmer in direkt på något av det. Men ja, eftersom att vi haft hudproblem med denna herre ända sen födseln så har vi alla möjliga sorters krämer på lager och vi provar oss fram. Barn är ju egentligen väldigt enkla på så vis, dom visar tydligt när någonting är fel, försöker jag intala mig själv när all världens katastroftankar tar över mitt huvud och jag går igenom varenda barnsjukdom som finns. Så länge han verkar pigg, inte är besvärad av utslagen och inte har feber så avvaktar vi ett litet tag till och hoppas på att det försvinner av sig själv.
Och nej, det tar ju inte riktigt slut där heller tyvärr, sån tur hade vi inte den här gången. Igår kom min käre man hem från jobbet med svåra magsmärtor och för att göra en lång historia kort så har han legat på toaletten hela natten. Och jag, jag har legat med en orolig son i sängen hela natten (han verkade känna på sig att någonting var lite annorlunda hemma) och inte kunnat sova då den magsjuka av oss har en förmåga att svimma hur lätt som helst så fort han mår illa, så jag var beredd att springa upp och kunde inte alls slappna av.

Det här är nog första gången någonsin som jag har varit den av oss som hållt sig frisk, och det är nästan lite lättare att vara den som ligger med feberfrossa i fosterställning, då slipper man åtminstone den förbenade oron. Nu hoppas jag mest att mitt eviga spritande av händerna kanske bringar tur med sig, sånt här har jag ingen lust med.