Den ene är så halt, den andre är så blind, den tredje äger alls ingenting.

Jag är förfärligt trött, men stannar uppe ett tag till, enbart för att jag vill hinna se nyheterna. Man kan säga att jag har blivit en fulländad pensionär. Den här veckan har verkligen varit seg, för att gå från ett ämne till ett annat; jag har haft hur mycket energi som helst när det kommer till hemmet, jag har fixat och donat och åtagit mig världens pysselprojekt, lagat mat (vilket jag aldrig någonsin gör) och bara trivts. Men jag har inte haft så mycket energi till att ta mig utanför dörren, och det måste man ju liksom göra ibland. Sånna här veckor önskar jag att jag kunde pausa livet litegrann och bara få göra sådant jag tycker om. Livet funkar inte riktigt så när man är vuxen, har jag förstått, men det hade varit välbehövligt. Mitt ansikte håller på att falla av också, det är åtminstone så torrt att det snöar om det. Läste min gamla blogg för ett par dagar sedan, insåg att jag var roligare förr, den här bloggen är ett enda stort sömnpiller i jämförelse. Jag har tappat förmågan att skriva tror jag. Och så var jag snyggare förr, nu är jag tråkigheten personifierad. Men jag trivs, till skillnad från förr. Om ro i själen är lika med en tråkig blogg och livlöst hår och glåmig hy, då får det faktiskt lov att vara så.