Min pappa har sagt att han inte riktigt förstår hur jag har överlevt min barndom genom att enbart "peta i maten". Jag har alltid gillat mat, men varit lite kräsen och blivit mätt snabbt. Det senaste året vet jag inte riktigt vad som har hänt, men jag har upptäckt matglädje. Jag älskar att äta och jag älskar smaker (vilket jag inte har gjort innan), äter stora portioner och varenda tugga med stor inlevelse. Mitt mer sunda matintag har resulterat i sex kilos viktuppgång sen förra sommaren, som fördelat sig jämnt över hela kroppen och jag ligger äntligen på en vikt jag trivs med. Nu ser jag inte mager ut längre, nu ser jag ut som jag ska göra och mår så himla bra i den här storleken. Innan graviditeten låg jag på 50kg, gick upp till 56kg för att sedan rasa ner till 47kg, och ligger nu på stadiga 53kg. (Sen tror jag inte på att haka upp sig på själva vikten, alltså siffrorna, utan istället titta på hur man ser ut och vad man trivs bäst med. Jag väljer hellre att gå upp ett par kilo till än åt andra hållet, men trivs helt klart bäst i den kroppsstorleken jag har nu.) Må-bra-kilon är dom bästa av alla kilon!
Tack söta, såg att jag finns med på "läsvärt". Så glad jag blir! :)
SvaraRaderaVad skönt att du trivs så bra med din vikt. Jag har alltid tyckt att du ser så otroligt fin och nätt ut, men det viktigaste är ju förstås att man trivs själv.
Jag hoppas verkligen att jag ska kunna gå ner igen efter den här graviditeten jag också. Förra gången gick det ju vägen, men man vet ju aldrig med kroppen!
Kram