Kul jul.

Inatt låg jag med härliga febersvallningar och trodde att jag skulle dö på riktigt. I fyra timmar sprattlade jag runt som en besatt i sängen, med värk i varenda muskel och i varenda led medan jag dog av värmeslag under täcket och frös ihjäl när jag tog av mig det. Efter fyra timmar av svår near death-experience utan slut så tog jag en citadon i hopp om att falla in i dvala, och ja... tjingtjong sa det i huvudet och det tog sisådär fem minuter innan jag svävade runt på rosa moln och kände mig väldigt lycklig och smärtfri. Idag har jag ingen feber, är bara väldigt dyngförkyld så imorgon ska jag nog orka släpa mig till praktiken. Den där ångesten har inte riktigt lämnat mig idag, man vill bara inte behöva sjukanmäla sig efter enbart två dagar på ett nytt ställe. Som sagt, allt har fallit sig lite olägligt den här veckan, men det ska nog bli bra...

Vad som annars är lite bittert, det är att efter flera månaders fixande med håret för att få det i den blonda nyans jag trodde att jag ville ha, komma på att jag inte alls trivs som blond. Så nu sitter jag här, brunett återigen och en gång för alla och känner mig som mig själv. Bra där!