När denna arma människa är ännu mer orörlig, då är det skönt att svärmor/farmor enbart bor ett stenkast härifrån som kan roa barnet medan jag ligger i soffan och tycker synd om mig själv. Jag önskar att jag kunde säga att jag har blivit påkörd av en bil eller något, att jag voltat tio meter upp i luften och klarat mig med endast dessa krämpor, men nej. Jag skulle flytta på en kudde i soffan, och knakelibrak sa det i armen/ryggen/lite överallt och jag liknar mest en staty just nu. Dagens projekt är alltså att vila bort den här sträckningen/nerven i kläm och ikväll ska jag förhoppningsvis komma både in och ut ur duschen utan att slå ihjäl mig, för imorgon är det första dagen på praktiken. Inte helt lägligt (praktiken är hur läglig som helst, men att jag går och gör mig invalid dagarna innan är inte så lägligt), men vad göra. Det ska nog gå bra, och jag ska nog överleva morgondagen. Kanske. Hoppas jag. Hujedamig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar