tisdag 1 maj 2012

Vårdagar.

Jag håller med ronja rövardotter, eller vem det nu är som säger det. Herregud, vad jag känner livet i mig när det är vår. Just dom här första varma vårdagarna, det finns inte så mycket som slår det. Vi har tagit långpromenader i solskenet varenda dag och jag har blivit alldeles röd om kinderna. Inte vackert, men åtminstone ett vårtecken. Jag har fortfarande den där bilden i huvudet av mig själv, från sommaren -94 när jag såg mer ut som en pepparkaka än en människa. Inte kan väl pigmenten försvinna med åren? Eller har jag hållt mig ifrån solen så mycket att jag utvecklat någon form av albinism...? Nåväl, ser ni någonting rött på stranden i sommar är det alltså inte en kräfta, det är bara jag.

2 kommentarer:

  1. Ja, man lever verkligen upp när våren kommer!

    SvaraRadera
  2. Så är det nog... Man skulle vilja se det ibland i förväg bara. :)

    SvaraRadera