Den har datorn börjar verkligen säga upp sig själv, lägligt nog, eftersom att vår nya borde komma idag eller imorgon. Den har blivit sjuk och har något skumt virus på sig som gör att det inte går att se bilder (dock bara på facebook), inte logga in på msn eller bloglovin (fast det kanske är krångel för alla?) och som säger att det är den 2 december idag. Därför är det inte särskillt roligt alls att sitta vid datorn längre, och inte minst att skriva här. Inte för att det har hänt så mycket senaste dagarna, förutom att Frank har börjat att säga pappa på riktigt, eller "bappa". Det är sjukt gulligt, eftersom han spottar ut en hel sjö av saliv varenda gång han säger det. Han har inte fått grepp om det där riktigt, men det kommer nog. Annars får jag fundera på skyddsglasögon åt oss..
Igår var Daniel och Molly här en stund. Frank var dock en taskmört som skulle resa sig mot Molly hela tiden så att hon ramlade, så han fick inte vara med oss längre (obs, skämt, han blev trött och fick gå och sova, bara så att inte alla moraltanter ringer socialen nu för att dom får för sig att vi sätter vår 10-månaders i skamvrån). Det är verkligen helt overkligt att se Molly nu, som bara är fyra månader äldre än Frank, men känns som ett riktigt barn. Ett barn som förstår mycket av vad man säger, kan gå som om hon aldrig har gjort någonting annat och gör sig förstådd. Ingen liten bebis någonstans längre, och det har gått så fort. Och det overkliga är att min son kommer vara där hon är om bara fyra månader. Det går liksom upp för en vad mycket det är som händer i den lilla bebishjärnan på så kort tid, jag tycker inte det är konstigt att barn är bökiga ibland, vem som helst skulle bli snurrig av den snabba utvecklingen. Men häftigt är det, måste jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar