Denna dagen ett liv.

När man väntar sitt barn, då är man förväntansfull över allt möjligt. Hur det kommer se ut, hur det kommer att vara, vad som kommer att ärvas och av vem. Och det slår mig ofta hur olika jag och Frank är. Vi är lika känsliga, och envisa som åsnor. Han har mina ögon och haka. Sen tar det stopp. Idag var vi ute och tog en långpromenad runt sjöarna. Frank matade fåglarna och tjöt av lycka när dom sprang fram till brödbiten. Sen gick vi, och gick och gick, runt alltihopa och plockade stenar och pinnar och hälsade på alla fåglar vi träffade längst vägen. Och Frank är, till skillnad från mig, så himla framåt av sig och hälsade även på varenda människa vi gick förbi, för att sen utbrista "...jag ÄLSKAR folk!". Låt mig säga att han är ett socialt geni i jämförelse till sin mor. Han har en sådan sprudlande nyfikenhet och inställning till nästan allting och jag vet inte vad jag skulle göra utan honom i mitt liv. Han ger mig själslig lycka. Och jag är så stolt över hans goda lilla hjärta och att vi så ofta får höra hur omtänksam han är. Idag har vi haft en fantastisk dag, han och jag.

,

När du dog.

Min mormor, hon var något alldeles speciellt. Hon hette Nancy och kom från Gotland. Hon var den där sortens mormor som köpte konstiga plottersaker till en, som man aldrig hade någon användning av men som ändå stod där i något hörn. Hon var den som köpte mängder av chokladpudding till mig när jag hade körtelfeber, för att det var det enda jag kunde svälja. Våra promenader i gamla stan, alla julaftnar i hennes lilla hem.

Hon dog hastigt, från en dag till en annan, utan någon förvarning. Från frisk till sjuk, från levande till död. Jag har aldrig ens besökt hennes grav. Men hon finns ju inte där, hon finns i hjärtat mitt. Och dit går jag ibland, när det behövs. Det kommer alltid vara tungt att hon aldrig hann träffa mitt barn. Jag kommer alltid att sakna henne.

Vi två, -90.

When people run in circles it's a very, very mad world.

När jag tänker på att ett flygplan med 240 passagerare är spårlöst försvunnet, en svensk journalist mördas på öppen gata i Afghanistan, att en byggnad exploderar i New york eller att en mamma i Norge dränker sin dotter för att hon inte ville gå och lägga sig - då känns det jag tänker skriva nu oerhört oviktigt. Men foten, den har läkt nu. Trots hemskheter som sker världen över, så känns det så jävla skönt att ha en fot som inte ser ut som en valross. Det har varit en jobbig tid i min lilla livsbubbla, att en fot kan skapa så mycket problem. Men nu, nu är den äntligen frisk och göllig igen. Vad som också var en fröjd var att gå på frallans utvecklingssamtal imorse. Låt mig citera; "När jag tänker på Frank så ser jag bara världens gladaste unge framför mig. Han är glad jämt." Vi lämnar det där.. Och att jag är så stolt över att vara den här fantastiska ungens mamma.

 

Nej, jag är inte död.

Oj, hörrni. En sån här lång paus från bloggen har jag nog inte haft någongång tror jag. Jag har mest så mycket i huvudet och planer och funderingar och fan och hans moster så jag känner inte att jag haft så mycket att dela med mig av. Inget är ju genomfört ännu. Jag försöker klura ut vad vi ska hitta på i sommar, för den väntar runt hörnet, det går alltid så mycket fortare än man tänkt sig. Vi letar lägenhet, det går varken framåt eller bakåt. Jag har bokat tid för tatuering. Ska bli löneansvarig på jobbet. Ungefär hundra födelsedagar ska avverkas fram till augusti. Och som jag längtar till sommaren! Det är en på-nytt-födelse för mig varje år, när allt slår i blom och DOFTERNA. Det är nog det jag gillar bäst med sommaren. Inte så mycket stekande och bad, utan alla promenadstråk och en känsla av att kunna insupa naturen på ett sätt som inte riktigt går dom andra årstiderna.

Så, det var väl ungefär det. Jag har inte så mycket att skriva just nu. Förut skrev jag om allt, varenda liten tanke, och kände att grubblerierna lättade lite då. Det är inte riktigt så längre, jag har inte samma behov av det. Så ni får ha överséende, att det kanske blir lite tyst här nu ett tag framöver, eller till imorgon när bloggpeppen helt plötsligt infaller sig. Eller något. Puss.