I förrgår satt jag hemma i soffan och kände mig lite låg, ledsen över att vi varit tvungna att tacka nej till kattpojken vi hade tingat då han blivit sjuk. I samma veva fick jag ett samtal av en trevlig tjej som ganska så akut behövde ett hem till en av sina ungar i kullen. Och ja, det kändes rätt på en gång och igårkväll kom hon, vår finaste Freja. En korsning mellan sibirisk katt och maine coon, lugn och gosig och har inte gjort en tillsymmelse till att bitas eller rivas trots ivriga 2-årshänder. Frank är dock så otroligt snäll och försiktig när det kommer till djur och bebisar, en fin egenskap som gör hans blödiga mor stolt som få. Freja är lite försiktig och på sin vakt ännu, med oss och alla nya dofter och ljud, men det är ju precis som det ska vara. Nej, nästan fyra år utan katt, det räckte gott och väl.
Välkommen hem till oss, vår lurviga lilla vän.
Åh, en sön fin katt! Och barn och djur som är så där söta tillsammans, dör!
SvaraRadera