En sån där dag.

Inte för att vara sådan, men nu är jag så evinnerligt trött på det här snön som skapat oväder och jobbiga underlag ända sen november. Jag är trött på barnets sjutton lager ytterkläder, och jag är trött på att frysa. Och solens första riktigt varma strålar som brukar komma någongång i april-maj, när man för första gången går ut utan jacka efter en lång vinter, det är bannemig lika underbart varenda år.

Så ja, som följd av denna sinnesstämning bestämde jag mig för att idag håller vi oss inomhus, när pappan i hemmet ändå jobbar. Frank har varit på sitt allra bästa humör och jag har både fått skrubba köket och laga lunch alldeles ifred - en mindre lyx för en småbarnsmamma. Vi har tittat på Pippi Långstump i villavillekulla (eller som barnet säger: pippikulla), läst böcker och byggt med lego. Vi har inte bråkat en enda gång, och nappen har han inte ens bett om. Jag kallar det framstegens dag, alternativt ett hallelujahmoment.

Och så här glad är man tydligen efter sitt livs första frisörbesök. Jag tror vi gjorde ett genidrag när vi beslutade oss för att farmor fick gå med honom, han satt tydligen stilla som ett litet ljus och blev bara ledsen när dom blötte håret och trimmade lite i nacken. Söt som en sockerbit, det blev han iallafall.