Och så ännu mer kalasande.

Jag tänkte inte skriva ett helt inlägg till om helgens bravader och tillhörande fotokavalkad, för det är ju ingen som tycker att det är så där jätteroligt att läsa om ett 2-årskalas eller titta på bilder på människor som äter bullar och som man inte känner. Men sen påminde jag mig själv om den största anledningen till att jag ens skriver den här bloggen, och det är först och främst för min egen skull. För att det är så roligt att gå tillbaka och läsa, minnas och tänka tillbaka.

Så jajemen, här kommer precis ett sådant sorts inlägg. Tack till alla fina människor, vänner som bekanta, som uppvaktat Frank på ett eller annat sätt och som gjort hans andra födelsedag så himla fin. Vi alla tre är helt slut efter denna helgen, och jag tänker litegrann att det är en väldig tur att man bara fyller år en gång om året, barnkalas är en energikrävande syssla måste jag säga. Godnatt gott folk!