Felplacerad stolthet, men... mitt barn kan numera berätta för mig vad han gör i blöjan. Han har gjort det ett par gånger förut, men nu är han medveten om det på ett helt annat sätt. "Bajs!" säger han och sekunden efter trycker han på. Och som om det inte vore nog med det, så kan han numera säga tutte. Först tyckte han att det hette kutte, men nu är vi överens om att det heter tutte. Det började med att vi pekade ut kroppsdelar - och nu vet han var huvud, ögon, öron, näsa, mun, kind, händerna, magen och fötterna sitter utan problem så min fantasi fick jobba litegrann, men det är bra att veta vad tuttisarna sitter också. Och kossan säger mu och grisen säger spottaochfräsasalivöverhelamamma och pippifåglar ser han överallt. Rulltrappor är det roligaste som finns i hela världen och hälsa på kassörskor är han noga med. Det räcker inte heller med att bara hälsa en gång, gärna femtio gånger inom loppet av ett par minuter så att dom tillslut blir alldeles nervösa. Var tog min bebis vägen?
Häftigt!
SvaraRaderajag är lite dubbel till att Elly blir större, dels så är det ju så jäkla kul med allt nytt hon lär sig, men samtidigt blir hon ju aldrig en liten bäbis igen.
Ja, det är lite kluvet det där. Alla framsteg och all utveckling innebär ju också ännu ett steg från bebistiden och ibland hugger det verkligen i hjärtat även om det allt som oftast är så otroligt roligt och fantastiskt att få följa!
SvaraRadera