Mardröm.

Det var flera år sen senast, men inatt drömde jag en mardröm. Jag gillar inte att bo i höghus, åtminstone inte nästan högst upp, ifall det skulle börja brinna någonstans. Det finns ingen chans att jag och frallan skulle kunna ta oss ner för en spiraltrappa elva våningar, och hoppar vi så hoppar vi enbart mot vår egen död. Jag har läst på hundra gånger om vad man ska ta sig till om branden är ett faktum, att man ska stanna inne i lägenheten (såvida det inte brinner i den), öppna fönstret och vänta på hjälp. Men ändå går jag med dessa katastroftankar och blir rädd så fort det luktar bränt någonstans, har haft tusentals diskussioner med Christoffer att inte lämna telefonladdaren i jacket utan någon telefon i andra änden, är försiktig med ljus och kollar både en och tre gånger att plattan är avstängd. Häromdagen fick jag ett sms av min storasyster som frågade om det var vårt höghus det brann i. Katastroftankarna satte igång och jag tvingade min käre att hänga ut genom fönstret, ifall han kunde se rök eller känna någon doft men lyckligtvis var det inte här det brann. Dock var det i höghuset vi hade gått förbi samma dag, där en kvinna varit tvungen att hoppa från åttonde våningen. Fy, just att bli instängd i en brand, det är min största skräck tror jag..
Iallafall så var det precis det som jag drömde inatt, att det brann i hallen och jag och Frank var instängda utan någon väg ut. Jag vet inte om jag yrade i sömnen, för när jag vaknade skakig och svettig så gnydde Frank till i sängen brevid. Därefter kröp jag ner under min älskades sov-varma famn som tar bort alla monster i världen, lugnade ner mig och somnade efter ett tag, och vaknade inte förrän 8:00.

Nej, nästa gång vi flyttar ska vi flytta till nedre botten eller från något hopp-vänligt avstånd, så kanske jag kan få slippa dessa (visserligen fåniga, men ganska jobbiga för mig) katastroftankar.