Min stackars lilla älsklingsfrank. Idag har han varit magsjuk för första gången i sitt liv, och ingenting har han fått behålla. Vi försökte så smått med majsvälling och vitt bröd, men det kom upp lika fort igen. Det enda som har stannat kvar är några klunkar vatten och några snuttar på en piggelin, så vätska borde han ha fått behålla. Men den goa och runda magen, den är spårlöst försvunnen. Och min glada och energiska pojke, han har legat i soffan hela dagen med hög feber. Jag tog en promenad under en timme medan han sov, men annars har jag suttit där på rumpan hela dagen jag också. Det liksom skär i hela hjärtat på en, för ett barn ska inte ligga ned på det viset. Ikväll har det gått ett dygn sen första spyan, så jag hoppas innerligt att han mår bättre efter det, och det är liksom okej att han isåfall kommer att tycka det är morgon 01:00. Bara han blir min glada och pigga unge igen.
(Men ja, efter att han kaskadspydde över hela sin mor så slutade jag hoppas på att jag klarat mig från eventuella smittorisker. Jag sitter mer eller mindre och väntar på att det ska sätta igång för mig också. Fasen, usch. Men har jag överlevt alla andra magsjukor, så lär jag väl överleva den här också. Det är bara så jobbigt att bli så kraftlös.)
Hoppas att ni andra har haft en mycket trevligare dag!
(Men ja, efter att han kaskadspydde över hela sin mor så slutade jag hoppas på att jag klarat mig från eventuella smittorisker. Jag sitter mer eller mindre och väntar på att det ska sätta igång för mig också. Fasen, usch. Men har jag överlevt alla andra magsjukor, så lär jag väl överleva den här också. Det är bara så jobbigt att bli så kraftlös.)
Hoppas att ni andra har haft en mycket trevligare dag!
Stackars liten!
SvaraRadera