Ingen bra början.

Tröttheten är ett faktum, men jag vet dock inte varför. Igår fick vi den längsta sovmorgonen på över ett år, den lille hern behagade nämligen att sova ända till 08:40 (!). Man ändrar sin syn på vad som är sovmorgon när man får barn, om jag minns rätt så var 08:40 hemskt tidigt en ledig dag en gång i tiden. Nåväl, vi fick besök av Edit och Alvar under eftermiddagen och det var så himla trevligt. Det är fascinerande att se hur 1-åringar egentligen leker med varandra, det vill säga knappt någonting alls, dom leker mest brevid varandra. Tar varandras leksaker ibland, pratar bebisspråk med varandra ibland, annars är det mest ens egna värld som gäller. Konstiga småfolk, vad fina ni är!

Och idag gick vi upp förfärligt tidigt för att hinna till ett möte på dagis. Det var mest bara upp och iväg, genom en iskall promenad med blåst och snöblandat regn, enbart för att mötas av beskedet att mötet är inställt för att personalen som skulle hålla i det blivit sjuk. Någonstans där ville jag gråta, med hackande tänder och en blöt kaluffs som fick mig att se ut som en dränkt katt, men det var bara att vandra hemåt (läs: åka pendeltåg) igen. Hann iallafall stanna vid affären och inhandla förnödenheter så att jag inte behöver gå hungrig idag, och "råkade" även köpa med lite gottis som ska underlätta alla samtal jag måste ringa. Jag är ingen pratsam person såvida jag inte är bekväm i situationen, och jag kommer nog aldrig bli bekväm med att ringa någon form av auktoritet. Hoppas chokladen hjälper.. 

(Men först ska jag se alla missade avsnitt av julkalandern, så det så.)